LVU är en förkortning för Lag ( 1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, vilken reglerar tvångsomhändertagande av barn och ungdomar som är i behov av vård. Vård med stöd av LVU kräver att Socialnämnden ansöker om detta vid Förvaltningsrätten. Bifalles ansökan övertar Socialnämnden ansvaret för vården. Det är nämndens uppgift att kontinuerligt pröva om vård enligt lagen fortsatt behövs. När den unge inte längre är i behov av vård eller om vården kan ges på frivillig väg enligt Socialtjänstlagen ska tvångsvården upphöra.

 

För att kunna svara på frågan när tvångsvården kan upphöra behöver man därför se till förutsättningarna för varför den inleddes. LVU är tillämplig endast i de fall då det saknas samtycke till den vård som den unge är i behov av. Samtycket ska ges av vårdnadshavare i det fall barnet inte fyllt 15 år och då den unge fyllt 15 år även från ungdomen själv. Samtycket ska vidare vara allvarligt menat och avse hela vården.

 

Vård med stöd av LVU kan komma i fråga vid två huvudfall, miljöfall och beteendefall. Ett miljöfall avser situationen då det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas till följd av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet. Ett beteendefall föreligger om den unge på grund av missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas. Vård i de s.k. miljöfallen kan beslutas för den som är under 18 år. Sådan vård upphör senast då den unge fyller 18 år. Vård i de s.k. beteendefallen kan beslutas även för den som fyllt 18 men inte 20 år. Så snart ungdomen har fyllt 18 år är det endast den unges samtycke som är av relevans. Vården ska upphöra senast då den unge fyller 21 år.