Rätt att fortlöpande ta del av material
Den som är skäligen misstänkt för ett brott har, efter delgiven misstanke, rätt att fortlöpande ta del av vad som förekommit vid förundersökningen, allteftersom utredningen fortgår. Rätten att fortlöpande ta del av material som rör utredningen regleras i 23 kap. 18 § RB. Denna rätt till insyn i pågående förundersökning är av central betydelse för den enskildes rättssäkerhet eftersom den möjliggör för den misstänkte att på ett adekvat sätt försvara sig mot de anklagelser som riktas mot denne.
Rätten att fortlöpande ta del av material inträder successivt och omfattar allt material som samlas in under den pågående förundersökningen. Regeln innebär en presumtion om att den misstänkte och dennes försvarare har rätt att omedelbart få del av allt material som förekommer vid förundersökningen.
Begränsning med hänsyn till men för utredningen
Rätten att fortlöpande ta del av det material som förekommit i förundersökningen innefattar allt material, men den är inte absolut. I praktiken fungerar regeln så att den misstänkte och dennes försvarare endast har rätt att ta del av utredningsmaterial i den mån det kan ske utan men för utredningen. Detta innebär att omfattningen av insynen bestäms i det enskilda fallet av förundersökningsledaren. Syftet med denna begränsning är att den som är misstänkt inte ska få rätt till insyn som medför att denne kan anpassa sina uppgifter, förstöra bevisning eller annars sabotera utredningen.
Det åligger förundersökningsledaren att kontinuerligt bedöma vilken information som den misstänkte och dennes försvarare kan ta del av utan men för utredningen. Information får undanhållas den misstänkte endast om förundersökningsledaren kan motivera varför ett röjande av en viss uppgift skulle innebära men för utredningen.
Rätt att ta del av omständigheter som ligger till grund för frihetsberövande
Enligt 24 kap. 9 a § RB har den som frihetsberövas en ovillkorlig rätt att på egen begäran ta del av de omständigheter som ligger till grund för ett frihetsberövande. Avseende denna rätt finns det ingen skyldighet för polis och åklagare att på eget initiativ förse den misstänkte med sådan information. Till skillnad från den rätt till insyn som regleras i 23 kap. 18 § RB kan insynen i de omständigheter som legat till grund för frihetsberövandet inte begränsas, vare sig på grund av sekretess eller med hänsyn till risk för men för utredningen. Misstänktas rätt till insyn enligt 24 kap. 9 a § RB är med andra ord total.
Genom regeln om misstänktas rätt till insyn redan vid frihetsberövandet uppställs krav på åklagaren att tydligt klargöra vilka omständigheter som denne grundat sitt anhållningsbeslut på. Åklagaren måste, på begäran av den misstänkte eller dennes försvarare, bereda insyn i de omständigheter som haft en direkt betydelse för beslutet om anhållande. Detta betyder i praktiken att åklagaren, med hänsyn till men för utredningen, kan neka den misstänkte rätt till insyn i allt utredningsmaterial förutom det material som legat till grund för beslutet om frihetsberövande.
För att summera
För att brottmålsprocessen ska kunna betraktas som kontradiktorisk är det viktigt att den misstänkte har rätt till insyn i förundersökningen. Det går dock att konstatera att denna rätt till insyn i förundersökningen kan medföra problem i utredningen av brottet då det inte går att utesluta att en person som är misstänkt ändrar sin utsaga efter det som framkommit i utredningen. Den som är misstänkt i en brottsutredning är dock i ett klart underläge i relation till de brottsutredande myndigheterna och deras resurser. Den misstänktes rätt till insyn är det enda som möjliggör för denne att försvara sig mot brottsanklagelserna under pågående utredning. Det är därför av stor vikt att den misstänktes insyn i utredningen inte begränsas i större utsträckning än vad som är absolut nödvändigt för att säkerställa utredningen av brottet.
– Emma Bergman, praktiserande jur. kand.
