Vad är skillnaden mellan omhändertagande av barn enligt LVU och SoL?
Kortfattat kan man säga att lagen om vård av unga (LVU) används när vårdnadshavare motsätter sig hjälp från socialtjänsten i vården av sina barn och att sociallagen (SoL) används när vårdnadshavare vill ha, eller i vart fall medger, sådan hjälp.
Socialnämnden har ett ansvar för att barn och unga växer upp under goda och trygga förhållanden. Det innebär bland annat att de i nära samarbete med hemmen ska främja såväl personlighetsutvecklingen som den fysiska och psykologiska utvecklingen hos barn och unga. Det innebär också en skyldighet att se till att barn och unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver.
Om det krävs kan socialnämnden besluta att ett barn eller en ungdom ska få vård eller fostran utanför det egna hemmet. Om de nödvändiga åtgärderna kan genomföras med samtycke från vårdnadshavare och ungdomen, om denne är 15 år eller äldre, kan barnet beredas vård enligt SoL. Om vårdnadshavare eller ungdomen inte samtycker kan barnet eller den unge behöva omhändertas med tvång enligt LVU.
Beslut om omhändertagande tas av förvaltningsrätten efter ansökan från socialnämnden. Socialnämnden ansöker om ett sådant beslut efter att ha genomfört en utredning om barnets eller den unges levnadssituation. Utredningen föregås oftast av att en orosanmälan avseende barnet har inkommit till socialnämnden.
För att vård av barn enligt LVU ska vara aktuellt måste tre förutsättningarna vara uppfyllda:
- Det måste föreligga ett missförhållande som har anknytning till den unges hemmiljö och/eller till den unges eget beteende.
- Detta missförhållande ska medföra att det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.
- Den behövliga vården kan inte ges på frivillig väg.
För ett omhändertagande enligt SoL krävs att omständigheterna i de två första kriterierna föreligger.
Ytterligare en skillnad mellan frivillig vård och tvångsvård är att socialnämnden inom ramen för LVU kan besluta om att genomföra ett så kallat omedelbart omhändertagande. Ett omedelbart omhändertagande innebär att vården inte måste avvakta domstolens beslut utan kan inledas direkt. Förvaltningsrätten ska underställas beslutet om vården inom en vecka från omhändertagandet och det underställda beslutet ska prövas senast en vecka efter att det underställts rätten.
Sammanfattningsvis är skillnaden att ett omhändertagande enligt LVU inte kräver medgivande från vårdnadshavare eller den unge själv, samt att socialnämnden inom ramen för LVU kan genomföra ett så kallat omedelbart omhändertagande.
